Vem är Åke

Jag har en 50 årig historia bakom mig med en fantastisk mamma som lagade husmanskost hemma och vi åt för glatta livet utan att reflektera över det vi åt, det vara bara sagolikt gott.

Det var inte förrän jag flyttade hemifrån som matintresset satte igång på riktigt och nyfikenheten över allt som mamma tillagat och jag faktiskt kommer ihåg att jag ätit.

Hemma var ju maskinparken inte så stor och dyr ändå blev maten fantastiskt god med enkla medel.

Nu när jag tänker tillbaka på den tiden så var just det enkla det bästa, att hantera råvaran i sitt ursprung och inte förädlades så mycket som de flesta gör idag.

Kockyrket var inte mitt förstahands val utan jag studerade Naturlinjen med miljövårdsteknisk inriktning och siktet inställt på att bli läkare som min farbror.

När det senare visade sig att jag är väldigt praktiskt lagd och inte hade tummen mitt i handen istället för att förkovra mig i böcker – vad skulle jag bli då?

Jag hjälpte min bror inom tryckeribranschen men sneglade parallellt på kockyrket.

Jag sökte till Kristinebergs kockskola där alla gamla rävar hade gått och kom in.

Jag siktade på att hamna på någon av de bästa praktikplatserna – Operakällaren eller Grand Hotel, det blev Operakällaren!

Utbildning en dag och praktik 4 dagar med liten lön blev verkligheten för mig i några år. Dessa åren på Operakällaren blev fantastiska och jag anser fortfarande att det är den utbildningen som borde finnas idag. Att lära sig från grunden och förstå att man inte blir etablerad kock över en dag.

Jag hade hittat hem, funnit mitt livs yrke och fått vänner för livet.

Min kontakt med Verner Vögeli och Tore Wretman blev ganska omedelbar och det var främst Verner som lärde mig att göra den perfekta omeletten som jag än idag får komplimanger för. Senast i somras då jag under ett gästspel i Neffies i Frankrike serverade BnB´s gäster frukost och fick resten av tiden gå under namnet ”Omelett ÅKE”.

Jag kom med i Verners Vögelis kockgäng och hjälpte till att laga mat på slottet vid de flesta middagar och tillställningar de hade.

Efter min praktik och utbildning blev jag erbjuden fast kocktjänst på Operakällaren, där blev jag kvar i 5 år, tills jag fick erbjudande att komma och arbeta i Frankrike på en stjärnkrog mitt på Champs Elysees i Paris.

Det blev en lärorik men väldigt jobbig period. Jag hade mitt livs kärlek Annika hemma i Sverige och jag åkte efter en tid hem och friade till henne – hon sa JA!

Min hunger och stora intresse att lära och se nytt hela tiden, vilket jag tycker är en av grundstenarna inom kockyrket, gjorde att jag arbetade på många olika välrenommerade restauranger i Stockholm. Denna tid lärde jag mig att utveckla och förnya utan att råvaran förlorar sin identitet.

Nu har jag jobbat i 32 år som kock och älskar det!

Hade en avstickare på 2 år till Skeppsholmens Båtbyggarutbildning där jag lärde mig att snickra träbåtar, vilket även det blev en fantastiskt rolig och lärorik tid med många nya bekantskaper.

Det var här ifrån båtsnickeriet mitt stora intresse för vassa verktyg och materialval kom fram ännu mer.

När jag lagar mat finns det inget värre än slöa knivar!

Så denna resa har mynnat ut i att jag själv tagit fram en gedigen och vass knivserie med 3 knivar.

De är framtagna med omsorg och jag har varit lyhörd för mina egna och andra erfarna kockars tankar för att under en lång tid få till den ultimata

utformningen av en kniv. Det är ett långsiktigt arbetsverktyg i kolstål och naturligtvis vasst och lätt att slipa.

Idén att det skall vara kolstål i knivarna kommer ifrån Operakällaren där jag en dag sprang på en knivskatt i källaren. På en hylla låg ett antal knivar i kolstål, de var i sin skönhet och fantastiska patina nerslitna men vassa som bara den.

Den bilden fanns kvar och för 3 år sedan då jag kom på mig själv med att stå och slipa en rostfri kockkniv och inte riktigt fick den så vass som jag ville ha den. Då bestämde jag mig – Jag skapar ett helt nytt knivmärke av det bästa material som finns kolstål. Sagt och gjort nu finns det idag.

Log in with your credentials

Forgot your details?